- Project Runeberg -  Bönderna / 2. Vintern /
17

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

17

Så malde han på hämndtankarna. Han gick
som i feber hela denna tid och förgät allt i
världen; han tog sig inget arbete för, bekymrade sig
inte om fattigdomen, oroade sig inte för den
kommande dagen. Han bara idisslade sitt hat och
sin förbittring. Ofta om nätterna sprang han upp
från bädden, rusade ut i byn, irrade omkring på
vägarna i nattmörkret och gjorde upp långa
hämndplaner. Allt skulle de ha igen för, det
svor han på.

Under tystnad åto de sin frukost, han satt
mulen och idisslade minnena som vassa, beska
tistlar.

Det blev ljusan dag, elden började flamma allt
rödare, och genom de upptinade små rutorna
trängde den kalla, vitaktiga snödagern, letade sig
in i alla vinklar och vrår och lyste småningom
upp rummet, så att hela dess armod blottades.

Ja, herregud, Borynas hus var ju ackurat som
en herrgård i jämförelse med det här eländiga
hålet. Ett hus kunde det inte ens kallas — i
Borynas lagård skulle man haft det bättre. En
rutten svinstia var det och inte ett hus; en hög
murkna väggstockar kring en hop stinkande smuts.
Inte så mycket som en planka på golvet, bara
nakna leran, gropig, täckt med lager av frusen,
tilltrampad smörja; så fort otäckstyget tinade upp
av värmen från spisen, så stank det värre än
en dynghög. Och ur detta moras reste sig murkna,
maskfrätta, otäta väggar, som dröpo av fukt, och
i vråarna riste frosten sitt vita skägg. Väggarna
voro fulla av hål, som man hade smetat igen med
murbruk, och på sina ställen voro de bara
tillstoppade med halm och gödsel. Det låga bjälktaket
hängde som ett gammalt trasigt såll över dem;
dei’bestod av mera halm och spindelvävar än
bjälkar. Bohaget och några helgonbilder på väggarna
skylde ju eländet en smula. Klädstången i taket
2. — Reymont, Bönderna. II.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Mar 14 20:45:06 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bonderna/2/0021.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free