- Project Runeberg -  Bönderna / 2. Vintern /
21

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

21

— Sitt still ni, sade Antek, det är för tungt
arbete för er, jag skall skotta jag.

Han reste sig, kastade av fårskinnspälsen, tog
spaden och gick ut. Snön gick nästan ända upp
till taket, ty stugan låg utsatt för alla vindar
ett stycke utanför byn, några famnar från
landsvägen, och hade varken staket eller apelgård till
skydd. Ett par stormslitna vildkörsbärsträd växte
utanför fönstren, men voro så översnöade att
endast yttersta kvistarna stucko fram ur snön likt
förkrympta, krokiga fingrar. Redan i
dagbräckningen hade gubben skottat undan snön framför
fönstren, men potatisgropen kunde inte ens skönjas
under drivorna.

Antek grep sig an. Det var ett styvt arbete, ty
snön låg manshög, och fast nyfallen hade den
redan hunnit packa ihop sig och hårdna. Snart
badade han i svett, men han arbetade med lust
och var vid friskt humör; då och då kastade
han en snöboll på barnen, som lekte framför
förstubron. Blott för ett ögonblick dök minnet av
alla hans kval upp och förlamade hågen. Då
hörde han upp med arbetet, drog tungt efter andan
och lät blicken sväva utåt; själen hade kommit på
villovägar och irrade hjälplöst omkring, likt ett
lamm som sprungit bort sig i kvällningen. Dagen
var molnig, himlen hängde gråvit över jorden,
snömassorna täckte den med en tjock, vit fäll,
och så långt ögat såg bredde sig en
blåskim-rande, livlös, ljudlös slätt. Den disiga, frostiga
luften svepte som ett flor kring hela nejden.
Då Bylicas stuga låg alldeles fritt på en liten
höjd, såg man byn ligga utbredd som i flata
handen. Snödrivor lågo radade likt mullvadshögar
och sträckte sig i en krans kring den tillfrusna,
översnöade dammen. Ingenstädes såg man en hel
stuga, alla lågo sjunkna i snön, blott en och annan
svart laduvägg sköt upp. Rostgul torvrök kru-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Mar 14 20:45:06 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bonderna/2/0025.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free