Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
23
en sista mjölkslick och ledde henne så genom
stugan ut i det fria. Kon gick motsträvigt, och
då hon kommit över tröskeln, sträckte hon mulen
mot marken, nosade och slickade på snön. Plötsligt
lät hon höra ett sakta klagande, långdraget
rå-mande och ryckte så våldsamt i repet, att gubben
Bylica knappt kunde hålla henne.
Hanka kunde inte se på längre. En sådan
skärande förtvivlan grep henne att hon brast i tårar,
barnen satte också till att gråta och jämra och
klamrade sig fast vid moderns kjol. Antek var
heller inte glad till mods, med hopbitna tänder
lutade han sig mot väggen och stirrade på
kråkorna, som sutto i den uppskottade snön kring
potatisgropen. Handelsmännen viskade under tiden
ined varann och gåvo sig så till att syna kon
från alla sidor och klämma på henne.
Antek och Hanka kände sig som på en
begravning, de vände sig bort från det fattiga
krittret, som fåfängt slet i sitt rep, ängsligt glodde
på husbondfolket och råmade.
— Jesus, har jag fodrat min kossa, har jag
skött och vårdat dig för att de där skall leda
dig till slaktbänken! jämrade Hanka och vände
huvudet mot väggen, och barnen stämde in i
jämmerlåten.
Men fåfäng var klagan, fåfäng gråten; vad
tvunget är kan människan inte ändra, ödet rår
ingen på...
— Hur mycket vill ni ha? frågade till slut den
äldre, vithårige juden.
— Trehundra gulden.
— Trehundra gulden för den koskrabban? Ni
mår väl inte bra, Antoni, eller vad är det åt er?
— Understå er att kalla min ko en skrabba!
Har man nånsin hört på maken! Kon är ung,
knappt på femte året, och fet också, skrek Hanka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
