- Project Runeberg -  Bönderna / 2. Vintern /
24

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

24

— Sch, sch... inte träts det i handel för ett
ords skull... Tar ni tretti rubel ?

— Jag har sagt mitt ord.

— Och jag säger mitt, trettien... nå, trettien
och en halv... nå, låt gå för trettitvå... slå
till!... trettitvå och en halv... är det uppgjort?

— Jag har sagt mitt ord.

— Trettitre — sista budet. Annars adjö, sade
den yngre flegmatiskt och såg sig om efter sin
käpp, medan den äldre knäppte igen kaftanen.

— Trettitre rubel för en sån ko!... Är ni
tokiga, människor!... Hon är ju bred som en
hel lagård över ryggen, bara skinnet är värt tio
rubel... För en sån ko!... Bedragare,
Kristus-mördare! vojade sig gubben Bylica och klämde
på kon, men ingen hörde på honom.

Judarna gingo på och prutade, men Antek var
lika envis som de; något slog han av inen inte
mycket, för kon var i själva verket värd en duktig
slant, och om han väntade till våren och sålde
henne åt en bonde, skulle han utan prut få femtio
rubel. Men då nöden driver på med piskan, drar
måste i betslet — det visste judarna gott; och
fast de skreko allt gällare och allt oftare sträckte
fram handen och ville slå till, höjde de sitt bud
helt obetydligt, på sin höjd med en halv rubel åt
gången.

Det gick ända därhän att de förargade gåvo sig
av och Hanka motade tillbaka kon in i
avbalkningen; även Antek hade blivit ursinnig och
bestämt sig för att uppge affären. Men uppköparna
kommo igen, skreko, gnällde och svuro, att de
inte kunde betala mer, bjödo på nytt sitt
handslag och började än en gång grundligt syna kon.
Till sist enades man öm fyrtio rubel och två
gulden i grimpengar åt Bylica.

De betalade kontant. Gubben kom efter dem
med kon till släden, som väntade utanför krogen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:17:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bonderna/2/0028.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free