- Project Runeberg -  Bönderna / 2. Vintern /
27

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

27

— Gud vare med dig så länge, om ett par dar
är jag här igen.

— Antek! ropade hon förtvivlat.

— Vad är det? Han vände tillbaka in.

— Kan du inte ens unna mig ett gott ord ?...
Inte det ens?

— Vad, skall jag kanske till att kela och sliskas
med dig också? Jag har annat i huvet, han slog
igen dörren efter sig och gick.

Visslande mellan tänderna och med käppen i
hand stegade han åstad så att snön knarrade
under fötterna. Ute på vägen såg han sig om.
Hanka stod vid väggen och snyftade, och genom
fönstret i andra stugändan tittade Weronka ut.

— Det kräket — bara tjuter och tjuter, det är
jämnt allt vad hon duger till. Nej, ut i världen
skall jag, mumlade han, och hans blickar flögo
ut över de rimfrosttäckta snövidderna. Någon sorts
underlig längtan hade satt åt honom och jagade
honom framåt, med fröjd tänkte han på andra
byar, nya människor, ett nytt liv. Helt oväntat
hade det kommit över honom och ryckt honom
med sig, liksom ett forsande vatten rycker med
sig ett svagt strå, det fanns ingen möjlighet att
spjärna emot eller vända om. Hans öde hade
drivit honom ut i världen.

Ännu för en timme sen hade han inte haft en
tanke på att ge sig av. Av sig själv hacte det
kommit, det var väl vinden som blåst det på
honom och tänt den osläckliga lusten till flykt i
hans hjärta. Vad för slags arbete som helst, bara
bort härifrån, långt i väg!... Nej, som en fågel
skulle "han flyga ut i vida världen, över skogen, ut
i det gränslösa... Klart att det var det enda
möjliga, för vad hade han att vänta sig här?
De där minnena hade redan sugit all märgen ur
honom, så att han kände sig som ett torrt
hyvelspån invärtes... Prästen h^de rätt, tydligt och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Mar 14 20:45:06 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bonderna/2/0031.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free