- Project Runeberg -  Bönderna / 2. Vintern /
28

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

28

klart hade han visat honom på att han ingenting
skulle vinna på att stämma fadern inför rätta,
bara en hop pengar skulle det kosta. Och vad
hämnden beträffade skulle nog stunden för den
komma... Ännu aldrig hade han lämnat en
för-närmelse ohämnad... Och nu bara i väg, bort
från Lipce!...

Men vart skulle han först styra kosan?

Han blev stående i kröken framför poppelallén
och blickade litet obeslutsamt ut över de disiga
slätterna. Gång på gång ryste det i honom så att
tänderna skallrade i munnen.

— Jag går vägen genom byn och sen
landsvägen bakom kvarnen, beslöt han raskt och vek
av åt byn. Han hade inte gått mer än ett par
famnar, då han måste vika åt sidan bakom
popplarna, ty mittpå vägen kom en pinglande släde i
ett moln av snö.

Det var Boryna som kom åkande med Jagna.
Han körde själv. Hästarna travade som om det
varit en fjäder de haft att dra, men gubben
klat-schade ändå på dem, allt medan han skrattande
berättade något för Jagna. Hon talade också med
hög röst, men avbröt sig tvärt, då hon blev varse
Antek. För en sekund sögo sig deras ögon fast
i varann, så flögo de åtskils, släden gled snabbt
förbi och försvann i den yrande snön. Antek rörde
sig inte från stället, han stod förstenad och bara
stirrade efter dem. Ibland döko de fram ur
snö-urret, Jagnas röda vadmalskjol lyste till,
bjällrorna pinglade starkare, så voro de borta igen
där under taket av snötäckta grenar, som flätade
i varann välvde sig över vägen. Det var som om
de flugit fram under ett vitt valv, vilande på de
svartaktiga poppelstammarna, som stodo och
lutade liksom i ansträngningen att komma
höjden uppför.

Men Antek såg alltjämf iri j hennes ögon, de

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Mar 14 20:45:06 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bonderna/2/0032.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free