- Project Runeberg -  Bönderna / 2. Vintern /
33

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

33

pjollrar och pjoskar som om hon vore en
barnunge.

Det kom över henne ett raseri så att hon sprang
upp och hotfullt skakade de knutna händerna.

— Den tjyven, det aset, det ludret! skrek hon
så högt att gubben, som satt och nickade på
ugnsbänken, förskräckt sprang upp.

— Far, stoppa halmen i potatisgropen och
skotta igen den, för det börjar frysa på, sade
hon lugnare och började räkna igen.

Det gick inte fort för gubben, där var en
massa snö, och krafterna voro inte stora.
Dessutom hade han ingen ro i sig för sina två gulden
i grimpengar. De båda silverslantarna lågo och
blänkte på bordet, nästan splittnya voro de, han
såg dem för sig.

Kanske hon ger mig dem, tänkte han, för vems
är de annars ?... Armarna hade alldeles domnat
på honom, så hade kon slitit och ryckt... men
han hade hållit fast ändå... Och de hade ju
själva hört så han prisat henne för uppköparna.
Kanske han fick dem ?... Då skulle han på första
marknad köpa den äldste, Pietrek, ett munspel...
Lillen måste också ha något... och Weronkas
pojkar med... Ena rackarpojkar var de,
okynniga och näsvisa, men man måste väl ändå...
Och så snus åt honom själv, starkt så det kändes
ända ner i maggropen, Stachs det var så milt, man
nös ju inte ens av det... Han var alldeles.uppe
i sina funderingar och arbetade så sävligt, att
då Hanka efter någon timme tittade ut till honom,
var halmen nätt och jämnt täckt.

— Ni äter som en karl, men arbetar det gör
ni knappt som ett barn.

— Jag skall skynda mig, Hanus, jag blev bara
lite andtäppt, så jag måste pusta ett tag... men
det skall vara färdigt på ögonblicket... på
ögonblicket, stammade han förskräckt.

3. — Re y mon t. Bönderna. II.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Mar 14 20:45:06 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bonderna/2/0037.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free