- Project Runeberg -  Bönderna / 2. Vintern /
35

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

35

Alltemellanåt trevade hon i barmen för att
känna efter att pengarna säkert lågo där, och
så gjorde hon upp för sig, att hon skulle höra
sig för på ena och andra hållet om det inte fanns
något arbete för Antek. Ge sig av ut i vida
världen det fick han inte.

Först nu fick hon tid att tänka på allt vad han
hade sagt, och det svartnade för hennes ögon.
Nej aldrig så länge hon levde skulle hon dra
i väg till någon annan by, ut ibland främmande
människor, då skulle hon väl leds ihjäl!

Hon lät blicken sväva ut över vägen, de
översnöade stugorna, apelgårdarna, som knappt
syntes bakom drivorna, och de ändlösa, skumma
fälten. Den stilla, kyliga kvällen sänkte sig snabbt,
stjärnorna tindrade fram så tätt som hade någon
strött ut dem med fulla händer, och på den
nattliga jorden glimmade lysena i stugorna. Det
kändes röklukt i luften, på bygatan gick det folk,
och rösterna kommo liksom svepande utefter snön.

— Detta är min bygd, och jag vill inte driva
kring i världen som vinden, neej! mumlade hon
beslutsamt och saktade stegen litet, ty på sina
ställen sjönk hon ner genom skaren ända till
knäna, så att hon måste fiska upp träskorna.

Här har Herren Jesus satt mig i världen, och
här vill jag också bli till min död. Bara vi håller
ut till våren, så blir det bättre och lättare sen.
Och om Antek också inte vill arbeta, så behöver
jag inte ut och tigga för det; jag ger mig till
att spinna och väva, jag gör vad som helst,
bara jag kan hålla nöden borta... Weronka hon
förtjänar ju så mycket på spinning, så hon till
och med har lagt av litet... funderade hon, i
det hon vek av åt krogen.

— Prisad vare Krist! hälsade hon i dörren.

— I evighet! hälsade Jankiel tillbaka och
fortsatte att nicka över sin bok som vanligt, utan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Mar 14 20:45:06 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bonderna/2/0039.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free