- Project Runeberg -  Bönderna / 2. Vintern /
37

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

37

gården lyste alla fönstren, och utanför
förstubron hördes otåligt hästtramp. Hos Klembs,
närmaste grannar till prästgården, blinkade ljus, och
någon gick utanför lagårn, man hörde tydligt
snön knarra under fotstegen. En bit bortom
kyrkan, där byn delade sig och sträckte sig som
två armar kring dammen, kunde knappast längre
någonting urskiljas i mörkret, det bara hördes
hundskall här och där, och ett ensamt litet ljus
lyste fruset.

Hanka tittade åt Borynahållet till, suckade och
vek framför kyrkan in på en lång,
gärdsgårds-hägnad väg, som mellan Klembs apelgård och
prästgårdsträdgården förde till klockarbostället.
Vägen var alldeles igensnöad, några få fotspår
bildade bara en smal stig, täta buskar kantade
den, och nästan vid vart steg dråsade det ner
snö på henne från grenar hon råkat komma vid.

Klockarbostället låg på baksidan av prästgården,
men hade sin egen uppfartsväg. Tjut och gråt
hördes därifrån, och utanför förstuporten
skymtade otydligt en klädkista; klädespersedlar, en
fjäderbolster och allahanda kram lågo
runtomkring, och vid väggen stod Magda, klockarns
piga, och snyftade erbarmligt.

— De har kört ut mig! Kört ut mig! Som en
hund — i den här kylan! Vart skall jag ta vägen,
jag stackare, vart?

— Tjut lagom, ditt kräk! kraxade en röst
inifrån förstugan, vars dörr stod öppen. Tar jag
till käppen, håller du väl mun sen. I väg med
dig på eviga stund; gå du till din Franek, slampa
där!

— Goddag, Hanka Borynowa. Herre min je, en
har ju vetat av’et sen i höstas... och har jag
inte bett och besvurit och vakat, men bevare en ett
sånt liderligt stycke! När alla andra har gått och
lagt sig, då har hon ränt ut — och nu står hon

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Mar 14 20:45:06 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bonderna/2/0041.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free