- Project Runeberg -  Bönderna / 2. Vintern /
41

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

41

säg bara till, så skall ni få av mig. Vi kan räkna
in det i arbetslönen.

Hon förde henne in i lillkammarn, som var
alldeles full av sädestunnor och säckar;
fläsksidor hängde på väggarna och buntar av garn
över stängerna i taket. Väldiga lärftspackor lågo
tornade på varann, och rent oändlig var
mängden av torkad svamp, ostar, krukor med
varjehanda, vagnshjulstora limpor, som lågo radade
på hyllorna, och allt möjligt annat gott.

— På spinnrocken skall jag spinna, och det
skall bli så jämnt som jag vet inte vad. Guid’
löne er för att ni hjälper mig, men jag tror inte
jag orkar bära hem ullen ensam.

— Jag skall skicka drängen med den.

— Ja, det var bra det, för jag måste ner i
byn ett slag.

Hon tackade än en gång, men litet mer dämpat
och kyligt, ty avunden hade stungit henne i
hjärtat.

Ja se folk öser över de där, så det är inget
under de har stugan full. De skulle få arbeta
ihop’et åt sig, så finge de se på annat..., tänkte
hon, i det hon gick därifrån. Magda syntes nu
inte till, enda spåret efter henne var en gammal
trasig känga, som låg där svart mot snön. Hon
skyndade på stegen, för det var redan sent, hon
hade blivit sittande litet för länge hos klockarns.

Var och hos vem skulle man kunna höra sig
för efter arbete åt Antek?

Så länge hon gått och gällt för gårdsägarhustru,
hade alla varit vän med henne, alltid hade det
varit någon som tittade in, ville låna ett eller
annat och var så kärvänlig... Och nu måste hon
bli stående här mittpå vägen och fråga sig
vart hon skulle gå, till vem... Nej, hon ville
visst inte tränga sig på någon, skulle bara gärna
velat språka litet med andra kvinnfolk som förr.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:17:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bonderna/2/0045.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free