Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
45
De skildes åt framför mjölnarns hus. Nastka
vek av mot den litet nedanför liggande kvarnen,
och Hanka gick över gården in i köket. Det
var med knapp nöd hon kom in, för hundarna
rusade emot henne och skällde så ilsket att Jevvka
måste freda henne. Innan de ännu hunnit komma
till tals, trädde mjölnarhustrun in och sade utan
några omsvep:
— Har ni något ärende till man min? Han
är nere i kvarnen.
Hanka gav sig av dit, men träffade honom
halvvägs. De följdes åt in, och hon betalade
honom genast vad hon var skyldig för korn och
mjöl.
— Kon äter ni opp, eller va? sade han och
stoppade in pengarna i en låda.
— Vad skall en göra? En kan ju inte äta sten.
Hon var förargad.
— Det är en drönare till man ni har, det skall
jag säga er.
— Ja, det kan ni säga, men var skall han få
arbete, av vem ?
— Liksom det inte funnes säd nog att tröska
i byn.
— Dräng och daglönare har han ännu inte
blivit, så man får väl inte undra på att han
inte vill trängs med såna.
— Det kommer han allt att få lov att vänja
sig vid ändå. Skada på karlen, fast han är en
styvsint best, och påstridig sen! Inte ens sin
egen far har han haft försyn för, men skada på
människa är det ändå...
— Folk säger att det finns arbete hos herr
mjölnarn... Om jag tordes be! Kanske herr
mjöl-narn kunde ha något för Antek... om jag tordes
be!... Hon började gråta, fattade om hans knän
och kysste hans händer.
— Vill han, så får han komma, ber honom gör
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
