- Project Runeberg -  Bönderna / 2. Vintern /
49

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

49

och då och då bröt en het tår fram under de
blåaktiga ögonlocken och droppade ner på ullen.

Nästa morgon steg hon emellertid upp lugnare
till sinnes. Hur skulle det också ha gått annars?
Hade hon kanske tid att gå och sörja som en
nåcl på en herrgård? Kanske det var så som
mjölnarn sagt, men kanske också inte. Skulle hon
fördenskull sätta sig med händerna i kors och
gråta och klaga, när allt vilade på hennes axlar,
barnen och lantbruket och hela eländet? Vem
skulle sköta allt, om inte hon gjorde det? Hon
bara bad en het bön till den smärterika Guds
moder och avlade löfte, att om Herren Jesus
vände allt till det bästa, skulle hon på våren
vallfärda till Czenstochowa, beställa tre mässor och
skänka ett helt skålpund vax till ljus för
högaltaret.

Hon kände sig så lättad som om hon biktat sig
och tagit nattvarden och satte sig att spinna med
iver. Men fastän dagen var klar och solig, blev
den henne ändlös lång, så kvalde henne oron
för Antek.

Först på kvällen, just lagom till kvällsmaten
kom han. Han såg så eländig och medtagen ut,
var så stillsam och hälsade så vänligt på henne,
hade också med sig hem semlor åt barnen, att
hon nästan glömde bort sina misstankar. När han
så till på köpet skar hackelse åt henne och så
gott han kunde hjälpte henne med bestyren, blev
hon så innerligt rörd att det kan inte beskrivas.

Han talade inte om var han varit och vad han
haft för sig, och inte tordes hon fråga förstås.

Efter kvällsmaten kom Stach, som ofta tittade in
till dem, fast Weronka förbjöd honom det, och
strax efter uppenbarade sig också gubben Klemb.

De blevo inte litet förundrade, det var första
gästen från byn sedan de körts hemifrån; de
trodde han kom i något ärende.
4. —- Reymont. Bönderna. II.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Mar 14 20:45:06 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bonderna/2/0053.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free