- Project Runeberg -  Bönderna / 2. Vintern /
52

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

52

— Har du fått arbete nånstans?

— Nej, jag har varit på flera stycken
herrgårdar och hört mig för, och hos bönder också,
men det fanns inget..svarade han lågmält och
utan att se på henne, ty fast det var sant, att han
varit på en del håll, hade han inte frågat efter
arbete, utan hela tiden bara gått och drivit.

De gingo till sängs. Barnen sovo nere vid
fotändan av sängen, där Hanka lagt dem för
värmens skull. Men de kunde inte somna.
Månskenet lyste in genom de frusna, glittrande rutorna
och löpte som ett ljusband genom rummet.
Hanka kastade sig från ena sidan till den andra
och överlade: skulle hon säga något om sågen
nu eller först i morgon bitti?

— Jag har sökt, men också om jag finge något,
så ger jag mig inte av från byn, jag tänker
inte driva omkring i världen som en herrelös
hund, mumlade han efter lång tystnad.

— Detsamma har jag tänkt, precis detsamma!
utbrast hon överlycklig. Varför skall man söka
sitt bröd ute i världen? Det finns förtjänst att
få i byn, och ingen dålig, mjölnarn har sagt
mig, att han har arbete för dig vid sågen, från
i morgon dag, och två gulden och femton
betalar han.

— Har du varit och frågat? skrek han till.

— Nej, jag gick och betalade honom vad jag
var skyldig, och han sa själv, att han hade tänkt
skicka efter dig, inte ett ord hade jag sagt,
urskuldade hon sig ängsligt.

Han frågade inte mer, och hon teg också.
Orörliga och stumma lågo de sida vid sida, sömnen
hade alldeles vikit ifrån dem, var och en
sinnade på sitt och drog ibland en suck, men lät
sedan dödstystnaden återigen svepa om sitt
innersta. Hundar skällde någonstans i byn, långt, långt
borta och knappt förnimbart, tupparna flaxade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Mar 14 20:45:06 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bonderna/2/0056.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free