- Project Runeberg -  Bönderna / 2. Vintern /
56

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

56

och så tätt invid floden att vattnet från de fyra
kvarnhjulen satte sågarna i rörelse.

Han hade ännu inte hunnit ta igen sig, då
Mateusz, som åt middag hos mjölnarns, kom
tillbaka och redan på långt håll började ropa:
— Alle man hit!

Det var inte annat än att lyda. Han svor mellan
tänderna över den knappa middagsrasten, men
måste resa på sig och följa med de andra.

Och de skyndade allt vad de kunde, för kölden
drev på.

Kvarnen dundrade i ett, och vattnet brusade
mot sågverket och skummade fram mellan hjulen,
som voro taggade av gröna ispiggar; sågarna
raspade oavbrutet, det lät som om de bitit itu
glas, och gul sågspån yrde om dem. Mateusz
var outtröttlig, han riktade timmerstockarna,
dämde upp vattnet, släppte på det igen, fäste
timret med krampor, mätte, skrek åt folket och
drev på. överallt var han med, flink som finken
i hampåkern, hans röd- och grönrandiga tröja
och gråvita fårskinnsmössa dök upp än här än
där på den med tilltrampad snö och hyvelspån
täckta gården. Dessemellan stack han visslande i
väg bort till kvarnen, kastade till dem han mötte
ett skämtord i förbifarten, delade ut tillsägelser
och befallningar till höger och vänster. Men allra
oftast såg man honom på plankbryggan vid
sågarna. Där var han också som mest synlig, ty
sågverket hade inga långväggar. Det reste sig
högt över floden på fyra grova pålar, mot vilka
vattnet brusade med sådan makt att vasstaket,
som vilade bara på de båda gavelväggarna,
vaggade hit och dit som en halmvippa för vinden.

— En rackare att vara duktig den där,
mumlade Antek gillande, men inte utan förargelse.

— Så får han också betalt därefter, brummade
Bartek till svar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Mar 14 20:45:06 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bonderna/2/0060.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free