- Project Runeberg -  Bönderna / 2. Vintern /
57

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

57

De togo sig en åkarbrasa, för det hade blivit
rent otäckt kallt, och fortsatte sedan tigande sitt
arbete.

Det var fullt med folk, men ingen hade tid
till prat, två stodo vid sågarna, kastade av de
söndersågade stockarna och hävde på nya, två
andra sågade itu de inte genomsågade ändarna
och staplade upp bräderna; de tunnare och ännu
fuktiga lades in i skjul för att skyddas för frosten.
Ytterligare två andra barkade av ekar, granar och
tallar, och till dem ropade Bartek ibland hånande:

— Hör på där, era usliga trädskalare, är ni
inte snart fullärda till flåbusar?

De blevo förargade, men det var inte tid till
att börja gräl för ett öknamns skull. Mateusz
låg efter dem, så att det var sällan någon kunde
smita in i kvarnen för att värma de stelfrusna
händerna; han kom för resten genast självmant
tillbaka, ty ingen tid fick förloras.

Det var redan skumt, då Antek släpade sig
hemåt. Han var så genomfrusen och så förbi,
att han genast efter kvällsmaten kröp ner under
fjäderbolstern och efter ett ögonblick sov som
en stock.

Hanka hade inte dristat göra honom några
frågor, hon bara tänkte på att han skulle få ro,
tystade barnen i ett och förmanade gubben att
inte klampa med sina grova stövlar; själv tassade
hon omkring barfota för att inte väcka honom,
och i dagbräckningen, då han redde sig till att
gå, kokade hon honom en kruka mjölk till
potatisen, så att han skulle få något ordentligt i sig
och lättare kunna hålla sig varm.

— Hunna! Det värker i lederna så jag kan
knappt röra mig, klagade han.

— Det är bara till en början, för att ni inte är
van, förklarade gubben.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Mar 14 20:45:06 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bonderna/2/0061.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free