- Project Runeberg -  Bönderna / 2. Vintern /
60

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

60

ur vägen för sina bekanta och gick raka vägen
hem från arbetet; men hur det måste komma
att sluta det hade han redan klart för sig, ty
Mateusz hade han längesedan genomskådat.

— Det där uppkäftiga aset skall jag hacka till
sån kål att han inte duger till hundmat ens,
slapp det ur honom en dag.

— Låt honom vara, sade Bartek, han har ju
betalt för att han skall driva på.

Gubben förstod inte vad som låg bakom.

— Till och med om en hund skäller för
ingenting blir en arg.

— Ni lägger det där för mycket på sinnet, får
brand i levern, skall ni få se, och så är ni’också
för het i arbetet, tycker jag.

— Det är för att jag fryser, kastade han
vårdslöst fram.

— Man skall aldrig förta sig. Herren Jesus
ock skulle ju kunnat skapa världen på en dag,
men föredrog att i godan ro arbeta på den en
hel vecka... Arbetet är ingen fågel, det flyger inte
ifrån en, och släpa ut sig för mjölnarn eller någon
annan det har ni väl ändå varken vilja eller tvång
till. Mateusz är här för det, han — satt att vakta
andras gods som en hund. Och inte skall ni väl
förargas på honom för hans bjäbb?

—■ Jag har sagt vad jag tänker... Var har ni
varit i sommar, eftersom jag ingen enda gång
har sett er i byn? frågade han för att leda in
samtalet på annat.

— Lite har man arbetat, och lite har man sett
sig om i Guds värld, fröjdat ögonen och hulpit
själen..., svarade Bartek långsamt, i färd med
att skräda motsidan av trädstammen de hade
emellan sig. Då och då rätade han upp sig och
sträckte på sig så att det knakade i lederna;

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Mar 14 20:45:06 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bonderna/2/0064.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free