- Project Runeberg -  Bönderna / 2. Vintern /
61

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

61

pipan behöll han hela tiden kvar mellan tänderna
och berättade sävligt vidare:

— Jag var ute och byggde en herrgård ihop
med Mateusz, men eftersom han jäktade en på
det här samma viset och eftersom det vårades
också och började lukta sol, så gick jag ifrån
honom, och just vid den tiden drog folk i väg
till Kalvaria, och så följde jag med för att få mig
avlat och se litet av världen.

— Är det långt till det där Kalvaria då? ,

— I två veckor gick vi, det ligger ända bortom
Krakau. Men jag kom aldrig fram. I en by där
vi åt middag höll en bonde på och byggde sig ett
hus, och det förstod han sig på som en get
förstår sig på peppar. Jag vart förargad och skällde
ut honom, för han hade fördärvat en hop virke;
och så stannade jag kvar hos honom, som han
bad mig oin. På två månader timrade jag ihop
ett hus åt honom som var ackurat som en
herrgård. Och för det ville han gifta bort mig med
syster sin, en änka, som satt på fem morgen
näst-intill honom.

— Hon var väl gammal då, förstås?

— Ja, ung var hon förstås inte. Men visst
inte att förakta, neej då, bara lite skallig och
krokbent, och så tittade hon i kors med ögonen,
och i munnen såg hon ut som en råttgnagd
bröd-kuse — ja, det var ett grant kvinnfolk, och gott
hjärta hade hon. Så som jag fick smörja kråset
hos henne — ibland var det korv och äggröra,
ibland fett fläsk med sup till, och många andra
läckerheter vankades det också. Och så blixtkär
var hon i mig, så hon visste inte hur fort hon
skulle få mig under fjäderbolstern... Och så till
sist passade jag då på en mörk kväll och smet...

— ’Men hade det inte varit skäl att ta henne,
det var ju i alla fall fem morgen?...

— Och salig gubbens lusiga fårskinnspäls på

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Mar 14 20:45:06 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bonderna/2/0065.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free