- Project Runeberg -  Bönderna / 2. Vintern /
63

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

63

alla gingo in i kvarnhuset för att äta. Antek,
som var gammal bekant med mjölnardrängen, de
hade tömt mer än en butelj ihop, slog sig ner inne
i hans kammare. Han gick inte längre ur vägen
för folk, men gav dem sådana ögon att de
självmant höllo sig ur vägen för honom.

I en hetta så att man knappt kunde andas sutto
ett par karlar i fårskinnspälsar muntert pratande.
Det var folk från avlägsnare byar, som kommit
med sin säd till kvarnen och väntade på att få
den mald. Tid efter annan skovlade de in torv i
den redan rödglödgade lilla kaminen, och så
fortsatte de att bolma cigarretter och resonera.

Antek satte sig på ett par säckar invid fönstret,
tog sin kruka mellan knäna och började
begärligt sleva i sig kålen, ärterna och potatisbullarna
i mjölk. Hanka hukade sig ner bredvid honom
och såg rörd på. Han hade magrat litet av arbetet,
blivit mörkare i hyn och fått ett par frostskador
i ansiktet. Men henne syntes han vacker som
ingen annan i världen, och det var han också:
lång och rak, smal om midjan och bred över
skuldrorna, ansiktet långlagt, näsan böjd som en
höknäbb, ögonen stora, grågröna och brynen som
dragna med kol tvärsöver pannan, nästan från
tinning till tinning; det var en fruktansvärd
anblick, när han rynkade dem i vredesmod. Hans
höga panna täcktes till hälften av det mörka,
nästan svarta, tvärklippta håret, och liksom alla
andra bar han inget skägg, utan de vita tänderna
lyste som pärlband mellan de röda läpparna...
Ja, så vacker tyckte hon han var att hon alls
inte kunde se sig mätt på honom.

— Kunde inte far ha kommit hit med maten?
Varför skall du ränna en sån väg varenda dag?

— Han skulle göra rent i kalvbåset, och jag
ville för resten hellre gå s"jälv.

Hon ställde det alltid så att hon själv fick

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:17:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bonderna/2/0067.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free