- Project Runeberg -  Bönderna / 2. Vintern /
67

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

67

dagen, sade nijölnarn skrattande, tv allt det där
var beräkning av honom för att få arbetet
billigare.

Då Mateusz märkte, att mjölnarn inte skulle
ge efter och inte lät skrämma sig, lät han udda
vara jämnt och slöt förbittringen mot Antek inom
sig. Harmen fortfor att pyra inom honom som en
brand, men inot folket föreföll han att ha blivit
efterlåtnare och mera överseende; man märkte det
genast, och Bartek spottade föraktfullt och sade
till de andra:

— Han är soin en hundvalp, som springer och
nafsar efter stövlarna på folk; nu har han fått
på nosen och viftar med svansen. Han trodde att
nåden var för honom ensam, men kommer någon
som är bättre, så blir det adjö med honom skall
han få se... Såna är de rika.

Antek var alltsammans likgiltigt, han gladde
sig varken åt den förhöjda betalningen eller åt
att Mateusz fått sig en nernäsa och blivit till
ett åtlöje i byn. Kamraternas prat angick honom
inte mer än snön som föll i fjol eller mindre
ändå. Det var inte för pengars skull han
arbetade, pengarna frågade bara Hanka efter, utan
därför att det så behagade honom; hade det
behagat honom att lägga sig raklång på rygg,
hade han gjort det. Och eftersom han nu hade
lust att arbeta och hade kommit i tagen, så
knogade han på likt en häst i ett tröskverk, som
självmant löper runt, ända tills man stannar
honom.

Så gick den ena dagen efter den andra, den ena
veckan efter den andra i tungt, oavbrutet arbete,
ända tills julen stundade. Småningom blev det
stillare i hans själ, och till sist stelnade den som
till is. Han liknade inte alls längre den forne
Antek; folk förundrade sig över förvandlingen och
lade ut clcn pa allahanda vis. Men sådan var

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:17:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bonderna/2/0071.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free