- Project Runeberg -  Bönderna / 2. Vintern /
68

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

68

han bara utåt till, för människoögon, invändigt
var han helt annorlunda. Som det djupa, starka
strömdraget, som kölden slår i isbojor och
snömassor täcka över men som ändå alltjämt gurglar
och skummar, tills istäcket plötsligt brister och
vågorna bryta fram, så var Anteks s]äl. Han
trälade och stod i och gav varenda slant åt hustrun
sin, satt hemma hela kvällarna och var så god
som aldrig förr, så stillsam och lugn, lekte med
barnen, hjälpte till med sysslorna, sade inte ett
ont ord åt någon, klagade inte och tycktes ha
förgätit alla oförrätter; men därmed bedrog han
inte Hanka, ack nej! Naturligtvis var hon glad
över förvandlingen, hon sökte läsa hans
önskningar i hans ögon och passade på honom som
den tjänstvilligaste tjänarinna. Alen ofta såg hon
sorg i hans blick, ofta lyssnade hon ängslad till
hans förstulna suckar, ofta lät hon modlös
händerna sjunka och såg sig omkring med bävan i
hjärtat, för att söka utröna från vilket håll olyckan
skulle komma. Ty hon anade blott alltför väl, att
det drog sig samman till något förskräckligt inom
honom, något som han än så länge höll tillbaka
med våld, men som låg och lurade och sög
safterna ur hans själ.

Han sade emellertid inte ett ord oin hur han
hade det, gick raka vägen hem från arbetet och
sprang ur sängen i dagbräckningen, då det ringde
till adventsgudstjänsten. Dag efter dag gick han
förbi den upplysta kyrkan, dag efter dag blev han
stående utanför och lyssnade till orgelspelet, till
de dämpade, men mäktiga tonerna, som liksom
klungo fram ur all den vintriga kölden, ur
gryningens grå, ur den kopparröda morgonrodnaden,
svingade sig upp ur den genomfrusna, isiga
jor-den, löste sig som en dröm ur den långa, tunga
Vintersömnen. Dag för dag påskyndade han
stegen, folk fick inte se att han lyssnade så

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Mar 14 20:45:06 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bonderna/2/0072.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free