- Project Runeberg -  Bönderna / 2. Vintern /
70

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

70

Trängd och tryckt och beklämd kände han sig,
som en tjudrad häst, som en hund i band...
ja, det stod inte till att beskriva...

Eller som ett fruktträd kände han sig, som
splittrat av stormen långsamt förtorkar mitt i
en blommande, frodig apelgård.

Ty runtomkring levde ju människorna, levde
byn, forsade livets djupa ström, beständigt med
samma fulla, friska kraft. I Lipce gick allt sin
gamla gång. Hos Wachniks hade det firats dop;
hos Klembs hade det varit trolovning, och ett
präktigt kalas, fast utan musik, eftersom det var
i advent. En hade dött också, han Bartek, som
svärsonen hade pryglat upp så grundligt efter
potatisupptagningen, att han varit sjuk alltsen
dess och nu till sist gått att dricka sitt öl hos
Abraham. Jagustinka hade stämt sina barn för
att de förhöllo henne undantaget, på andra håll
var det andra saker å färde, i nästan var stuga
något, så nog fanns det att rådslå om,. att gråta
eller skratta åt. Och än i ena, än i andra stugan
samlade sig kvinnfolken med sina långrockar för
att spinna tillsammans de långa vinterkvällarna.
Gud så där pratades och skrattades, långt ner på
bygatan hördes det muntra glammet. Trätor
hade man fått nog av för en tid, nu var det
så vatt och kärvänligt och långa pratstunder
utanför stugorna och skämtsamma stickord och
vänskapliga knuffar i förbifarten. Folket surrade
som en bisvärm, ute och inne.

Och var och en levde på sitt vis för sig och
ändå samdräkteligen såsom Gud befallt.

Den ene slet och knogade och bekymrade sig
för morgondagen, den andre gjorde sig goda
dar och satt helst vid sitt glas bland vänner; en
pöste och tyckte sig förmer än de andra, en
annan sprang efter flickor, en tredje var skral
till hälsan och tänkte på änden, en fjärde och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Mar 14 20:45:06 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bonderna/2/0074.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free