- Project Runeberg -  Bönderna / 2. Vintern /
73

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

73

under ett träd. Det var ett rent under att den
inte blev alldeles krossad, men han måste draga
av stöveln och lägga is på, ty foten hade svullnat
och värkte otäckt... Till råga på allt var
Ma-teusz i dag arg som ett bi, ingenting var honom
till lags; han grälade, röt och drev på, och det
var inte långtifrån att det blivit något riktigt
spektakel. Ja, det var som förgjort, inte ens kornet
fick han, som Hanka kältade om vareviga dag:
Franek hade lovat ha det färdigt som i dag,
men undskyllde sig nu med brist på tid.

Hemma var det heller inte bra, Hanka vankade
omkring, ängslig och med förgråtna ögon, ty
Pietrek låg i brinnande feber, så hon måste kalla
på Jagustinka att röka över pojken och stryka
sjukan av honom.

Jagustinka kom just som de åto kvällsvarden,
satte sig vid spisen och såg sig förstulet omkring
i stugan. Hon försökte prata, men de andra
svarade så knappt att hon tvärt grep sig an med att
undersöka och kurera pojken.

— Jag går till kvarnen och ser till, annars mal
de inte kornet, sade Antek och tog mössan.

— Far kunde väl gå och mata.

— Jag gör det själv, så får du’t dess fortare.
Och han gick hastigt ut. Han var förbittrad,
söndersliten som ett ensamt träd i stormen. Allt
hemma retade honom och gjorde honom otålig,
allra mest Jagustinkas lurande, onda ögon.

Det var en lugn, mild kväll, ända sedan
morgonen hade det känts blidare i luften. Många
stjärnor syntes inte, bara en och annan glindrade
i fjärran som genom en slöja, bortifrån skogarna
hördes ett avlägset, dovt sus, bådande
väderleksskifte, en hop hundar skällde i byn, och
ideligen yrde snö ner från trädgrenarna;
skorstensröken slog ner över vägen, luften var fuktig.

I kvarnen var fullt med folk, som vanligt inemot

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:17:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bonderna/2/0077.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free