- Project Runeberg -  Bönderna / 2. Vintern /
75

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

75

— :.. och gubben kokar själv mjölk eller te
och bär det till henne i sängen... det sägs, att
han till och med sköter korna själv och styr med
hela hushållet ihop med Jagustinka, bara för att
hon skall slippa söla ner sina små händer...
ja, han lär ha köpt en av porslin i stån, så
hon inte skall behöva gå bakom ladan och
förkyla sig...

Ett skallande skratt bröt lös, och kvickheterna
började hagla. Utan att själv veta varför drog
Antek sig tillbaka till sin förra plats, kastade sig
ner på säckarna och började frånvarande stirra
på den långa, röda ljusstrimman, som flöt ut från
den öppna kammardörren. Han hörde ingenting,
dånet överröstade samtalet, kvarnen riste
oavbrutet, ett grått moln av mjöldamm svepte in
hela kvarnhuset, några lampor i taket glimtade
fram ur töcknet likt lurande, gula kattögon och
svängde i sina snören. Men han kunde inte sitta
stilla, han reste sig på nytt, och tyst, på
tåspetsarna smög han sig fram till dörren och lyddes.

— ...hon förklarade det för honom, sade
Mateusz ... Hon hade brått och klättrade över
gärds-gårn, och då så... Dominikowa höll med att det
ofta händer flickorna och att hon råkat ut för
detsamma i sina unga dar... Nu kan alla skylla
på en vass gärdsgårdsstör... Och det gamla nötet
trodde henne... Skall låtsas vara så klok, men
trodde...

De andra veko sig dubbla av skratt.

Antek makade sig närmare, stod nu så gott
som på tröskeln, blek som ett lik, med knutna
nävar, hukad och färdig till språng.

— Men vad beträffar det där de sa om Antek,
att han och Jagusia skulle ha varit så såta vänner,
det är inte sant, den saken har jag reda på. Jag
har själv hört hur han stått och tjutit som en
hund utanför, så hon måste mota dän honom med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Mar 14 20:45:06 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bonderna/2/0079.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free