- Project Runeberg -  Bönderna / 2. Vintern /
76

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

76

kvasten. Han hängde efter henne som en
kard-borre i en hundrumpa, men hon körde bort honom.

— Har ni verkligen sett det? I byn har berättats
annorlunda, sade någon.

— Om? Jag har väl allt åtskilliga gånger varit
inne i kammarn hos henne och hört henne klaga
på honom.

— Du ljuger som en hund! röt Antek och steg
över tröskeln. Mateusz rusade ögonblickligt emot
honom, men innan han visste ordet av, var Antek
över honom likt en rasande varg. Med ena handen
fick han tag i rockkragen och klämde åt, så att
den andre miste anda och målföre, med den andra
i livremmen, lyfte honom i vädret som en hötapp,
sparkade med foten upp porten, bar honom ined
stormsteg ut bakom sågverket, där det löpte ett
staket utefter floden, och slungade honom med
sådan kraft att fyra spjälor bräcktes likt halmstrån
och Mateusz plumsade i vattnet som en träkloss.

Det blev en uppståndelse och ett skrik, för
floden var djup och strid på det där stället.
Folk ilade till hjälp och lyckades också snart
draga upp honom, men han var medvetslös, och
det var med nöd man fick liv i honom. Mjölnam
kom skyndande till, efter några paternoster var
Jambrozy på platsen, det kom folk ifrån byn,
och man bar honom in i mjölnarns hus, för han
svimmade ideligen och spottade blod. Man till
och med skickade efter prästen, så illa däran
tycktes han vara, man trodde knappt han skulle leva
till morgonen.

Men Antek han satte sig, sedan de burit i väg
Mateusz, helt lugnt på dennes plats framför elden,
värmde händerna och språkade med Franek, som
nu kommit tillrätta. Och när folket kommit
tillbaka och lugnat sig litet, sade han så högt att
alla skulle höra det och lägga det väl på minnet:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Mar 14 20:45:06 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bonderna/2/0080.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free