- Project Runeberg -  Bönderna / 2. Vintern /
82

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

82

det att springa tvärsöver och titta till bakugnen,
där en duktig eld redan brann.

Witek hade fått tillsägelse att se efter elden
och lägga på ved, men ingen hade sett skymten
av honom sedan frukosten. Än Jozia, än
Domini-kowa var ute och letade och ropade, men
förgäves. Den bängeln satt under buskarna ute på
fältet bakom ladan och lade ut snaror för
rapphönsen, med säd som lockbete. Lapa var med
honom och så storken, som han hittat sjuk i
höstas och kurerat. Han hade tamt den och lärt
den en hop konster, och så goda vänner hade
de blivit, att bara han visslade på ett visst sätt,
så kom fågeln precis lika lydigt som Lapa. De
båda voro också de bästa vänner och idkade
råttjakt tillsammans i stallet.

Roch, som Boryna bjudit till sig för hela helgen,
var sedan tidigt på morgonen i kyrkan, där han
och Jambrozy klädde altaret och väggarna med
granris, som prästgårdsdrängen varit efter.

Det led redan mot middag, då Jagna slutat
bakningen. Hon lade bullarna på ett bräde och
smorde dem med äggvita och hade just börjat
nagga dem, så att de inte skulle spricka i ugnen,
då Witek stack in huvudet genom dörren och skrek:

— De kommer med julgåvan!

Hela morgonen hade Jasio, klockarns äldste,
han som gick i skola, tillsammans med sin yngre
bror gått och burit kring oblater.

Då Jagna fick syn på dem, stodo de redan
utanför förstubron, så det blev ingen tid att städa
undan litet, innan de trädde in med ett: »Pris
vare Krist.»

Hon skämdes förskräckligt över oordningen,
men det enda hon kunde göra var att gömma sina
nakna armar under förklädet och bjuda dem sätta
sig, för de buro stora korgar och den yngre
släpade på ett par duktiga påsar också.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Mar 14 20:45:06 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bonderna/2/0086.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free