- Project Runeberg -  Bönderna / 2. Vintern /
83

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

83

— Vi har ännu halva byn kvar, Vi har inte
tid, ursäktade sig den äldre.

— Men pan Jasio måste värma sig litet, det
är ju så kallt så!

— Och kanske det skall vara litet värm mjölk,
jag skall genast koka upp litet, föreslog
Domini-kowa. De avböjde, men stego fram och satte sig
på kistan nedanför fönstret. Jasio stirrade på
Jagna, så att hon rodnade och hastigt började
draga ner ärmarna. Han blev också röd i ansiktet
och dök ner över korgen med oblater och letade
fram största packen med grannaste oblaterna,
omlindad med en guldpappersremsa. Jagna tog emot
dem med förklädet om nypan och lade dem på
en tallrik under Passionen, och sedan hämtade
hon ur kammarn ut en linhärva och sex ägg.

— Har pan Jas varit hemma länge?

— Jag kom i söndags, för tre dar sen.

— Det blir väl långsamt därborta i skolan?
frågade Dominikowa.

— Ånej vars och så slutar jag ju i vår redan.

’ — Jag hörde av klockarfrun på mitt bröllop, att
pan Jasio läser till präst.

— Ja, sen i påskas..., sade han saktare och
slog ned ögonen.

— Tänk en sån glädje för föräldrarna, tänk en
sån glädje, att han skall bli präst och vill Gud
kanske rentav i vår socken!

— Nå, vad nytt här hos er? sporde han för att
göra slut på de obehagliga frågorna.

— A just ingenting och ingenting ledsamt heller,
gudskelov. Det går sin gilla, tröga gång både
hos oss och grannas, som vanligt på landet.

— Jag ville komma till ert bröllop, Jagus, men
de släppte inte av mig.

— Ja, då skulle ni fått se på roligt, i tre dar
dansades det, ropade Jozia.

— Kuba lär ju ha dött i det draget?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Mar 14 20:45:06 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bonderna/2/0087.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free