- Project Runeberg -  Bönderna / 2. Vintern /
86

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

86

Hon var sannerligen också ännu vackrare nu än
på hösten före bröllopet. Inget under att gubben
var blixt kär i henne. Det sades i byn, att han
blivit rent kollrig av förälskelse, för mot andra
var han nog morsk och påstridig som vanligt,
men Jagna kunde få honom till vad hon ville, han
lydde henne i allt, såg med hennes ögon, hon och
Dominikowa med för resten hade alldeles tagit
väldet över honom. Och det for han bara bra på,
gården förkovrades, det var ordning i allt, han
hade goda dagar och någon att utgjuta sina
bekymmer för och fråga till råds. Men så hade han
heller inte tankar för annat än Jagusia och
gapade på henne som på en helgonbild.

Där han nu stod och värmde sig framför spisen
följde han henne också med förälskade ögon och
talte så sött som om han varit fästman ännu och
bara tänkte på hur han skulle kunna vara henne
till behag.

Men Jagna frågade inte mer efter hans kärlek
än efter snön som föll i fjol, hon var dyster i
hågen, otålig över hans dumma snack, allting
retade henne, så att det rent fräste om henne, där
hon snodde omkring i stugan. Bestyren lassade
hon på modern och Jozia, och även gubben
tillhöll hon snäsigt att jgöra nytta, och själv gick hon
sin väg under förevändning att titta till bakugnen
tvärsöver eller fölungen i stallet; men i själva
verket för att få bli ensam och tänka på Antek.

Jasio hade påmint henne om honom, så att
han stod som livslevande för hennes ögon, som
livslevande...

På nära tre månader hade hon inte sett honom,
inte sedan långt före bröllopet, utom den där
gången i förbifarten på poppelvägen... Ja, tiden
den gick som ett rinnande vatten; bröllopet,
flyttningen, alla bestyren och sysslorna — när skulle

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Mar 14 20:45:06 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bonderna/2/0090.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free