- Project Runeberg -  Bönderna / 2. Vintern /
87

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

87

hon haft tid att tänka på honom ? Hon såg honom
aldrig, och därför kom han heller inte i hennes
tankar, och folk dristade sig aldrig på att nämna
honom inför henne... Men nu, hon visste inte
varför, stod han med ens för henne och såg på
henne så sorgset och så förebrående att själen
skälvde i henne av smärta.

— Jag har inte gjort dig något, varför skall
du komma och spöka för mig som en osalig?
tänkte hon klagande och sökte värja sig mot
minnena. Så underligt, att hon skulle minnas
just honom så där starkt; varför inte Mateusz
eller Stacho Ploszka eller någon av de andra?...
Nej, ingen utom honom. Han måtte ha trollat,
eftersom hon hade en sådan vånda och ångest
i sig att hon knappt kunde andas, en sådan oro
i själen, att hon skulle velat bara gå och gå så
långt vägen bar.

Vad hade han för sig, stackare, vad tänkte han ?
Ingen möjlighet att få tala med honom — det
gick inte — och hon fick inte. Nej, hon fick inte,
Gud i himlen, det vore ju dödssynd, dödssynd,
det hade hans vördighet sagt i bikten... Men om
hon bara fått tala med honom en enda gång,
om så i vittnens närvaro... men inte det ens,
varken i dag eller i morgon eller nånsin i livet.
Borynas hustru var hon i evigheters evighet
amen...

— Jagusia, kom, vi måste sätta in brödet, ropade
gumman.

Hon skyndade in och började styra och stå i,
men tankarna på honom blev hon inte kvitt, jämt
stod han för henne, jämt såg hon hans blåa ögon
och de svarta ögonbrynen och de där röda, röda,
giriga läpparna.

Förgäves arbetade hon som för brinnande livet,
städade i stugan, mjölkade själv korna på kvällen,
vilket hon annars just aldrig brukade, ingenting

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Mar 14 20:45:06 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bonderna/2/0091.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free