Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
92
svamp, likaledes i olja, och till sist satte Jagna
fram en riktig raritet: kakor av bovetemjöl och
honung, stekta i vallmosaft. Till alltsammans åt
man vanligt bröd, för julbrödet fick inte smakas
i dag, eftersom det var både mjölk och smör i det.
Knappt ett ord fälldes, skedarnas slammer och
smackandet var mest de enda ljud som hördes.
Titt och tätt ville Boryna springa upp och hjälpa
Jagna, och till sist måste gumman säga ifrån åt
honom:
— Sitt still ni, det skadar henne inte, det är
långt till hennes stund ännu. Första julen hon är
matmor i eget hus, så det är bäst hon får vänja
sig.
Lapa gnällde, puffade och vänslades för att
få sig en bit, och storken ute i förstugan hackade
med näbben i väggen och klapprade, så att hönsen
började svara på sina pinnar.
De hade ännu inte slutat, då någon knackade
på fönstret.
— öppna inte och se er inte om, det är det
onda, och kommer det in, stannar det hela året,
ropade Dominikowa.
De släppte skedarna och lyddes förskrämda
Det knackade igen.
— Kubas själ! viskade Jozia.
— Prata inte, det är väl någon behövande, och
den här dagen får ingen gå hungrig och ingen
vara utan Iak över huvudet, utlät sig Roch och
reste sig för att gå och öppna.
Det var Jagustinka. Hon blev ödmjukt stående
på tröskeln, och allt medan tårarna trillade som
ärter bad hon sakta:
— Ge mig en vrå och tillminstone vad ni kastar
åt hundarna! Förbarma er över en övergiven
stackare!... Jag väntade att barnen skulle bjuda
mig till sig... väntade och väntade... i stugan
är det iskallt... och ingenting hade jag för att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
