- Project Runeberg -  Bönderna / 2. Vintern /
94

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

94

bland kreatur, som i denna sälla, stilla natten
voro honom bröder. Och denna samma stjärnan,
som lyser i dag, brann ock då över det heliga
barnet och visade vägen för Tre konungar, ty
fastän de voro hedningar och svarta som sot,
hade de dock vakna hjärtan, och från fjärran
länder, över omätliga hav och branta berg kommo
de skyndande med gåvor för att avlägga
vittnesbörd om sanningen.»

Han läste länge, och stämman höjde sig och
övergick nästan till sång, som hade det varit
litanian han läst, och alla sutto andäktigt tysta
och lyddes med hela hjärtana, med hela sina
inför undret bävande själar, i den innerligaste
känsla av nåden som Gud bevisat människorna.

Du allerkäraste! I ett eländigt stall fick du
födas, borta i det där fjärran landet, bland
främmande folk, bland usla, kätterska judar! Och i
sådan fattigdom och köld sen! Stackare, stackare
du, fattiga, lilla barn!... Så tänkte de och
hjärtana klappade av medkänsla, och själarna lyfte
vingarna och svingade sig ut i världen som fåglar,
ända bort till den fjärran krubban, över vilken
änglar sjöngo, för Jesu heliga fötter nedlade dc
sina hjärtan, och brinnande av tro och kärlek
lovade de tjäna honom i evighet, amen.

Och Roch läste och läste, tills Jozia, som var en
vekhjärtad flicka, började bitterligen gråta över
Vår Herres svåra lott. Jagna, som satt händerna
för ansiktet, grät också hon, så att tårarna
sipprade mellan fingrarna. Skamset gömde hon
huvudet bakom Jendrzych, som satt och lyssnade med
gapande mun och så förundrade sig över vad
han fick höra, att han gång på gång ryckte
Szy-mon i rocken och brast ut:

— Nej, men hör du, Szymek!

’ En sträng blick från modern tystade honom.

— Inte ens en vagga hade lilla stackarn!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Mar 14 20:45:06 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bonderna/2/0098.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free