- Project Runeberg -  Bönderna / 2. Vintern /
97

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

07

pä sitt vis delaktigt av den himmelska
härligheten. Och denna enda natten på hela året vaknar
allt och står upp, lyss och bidar ordet. Till
somliga kommer det, för andra är ännu inte turen
kommen, och de lägger sig ner i mörkret och
bidar tåligt dagen, som sten eller vatten eller
mull eller träd eller något annat, allteftersom
Herren bestämt det för envar.

De begrundade tysta vad han sagt, ty det var
visa och tagande ord; men att det förhöll ackurat
så som han påstod det kunde varken Boryna eller
Dominikowa få i sitt huvud, hur de än funderade.
För visst är Guds makt outgrundlig och underbar,
men att stenar och allt skulle ha en s]äl, nej, det
kunde de platt inte få sig till att tro. För resten
slutade de snart att bry sina hjärnor, för smedens
kommo med sina barn.

— Vi tänkte vi skulle sitta en stund hos far och
sen följas åt till herdemässan, sade smeden.

— Sitt ner, sitt ner... kärt att vara tillsammans
allihop, det är bara Grzela som fattas.

Jozia kastade en vred blick på fadern, hon
tänkte på Anteks, men tordes ingenting säga.

De slogo sig åter ner på bänken framför elden.
Endast Pietrek stannade kvar ute och började
hugga ved, så att det inte skulle fattas bränsle
under helgen, och Witek bar in den i förstugan.

— Kors, jag hade så när glömt! Fogden kom
springande efter mig och bad, att ni Dominikowa
strax skulle komma till hustrun hans, hon ligger
redan och jämrar sig, så det blir nog förlossning
i natt.

— Jag tänkte gå i kyrkan med, men är det så,
då springer jag och tittar till henne. Jag var där
i morse, och jag trodde det skulle dröja ett par
dar ännu.

Hon växlade sakta några ord med smedshustrun
och skyndade sedan i väg till den sjuka, för hon
7. — Rcymont, Bönderna. II.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Mar 14 20:45:06 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bonderna/2/0101.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free