Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
98
var en läkekunnig gumma och hade botat mer än
en bättre än några lärda doktorer.
Roch började berätta allahanda historier,
lämpade för denna dagen, och bland andra den här:
— För många många år sen, lika många som har
gått sen Frälsarn föddes, var det en bonde, en
rik gårdsägare, som vandrade hem från en
marknad, där han hade sålt ett par duktiga kalvar;
dalerna hade han väl gömda i stövelskaftet, i
näven hade han en bra knölpåk, och stark var
han, visst den starkaste i hela byn, men ändå var
han ivrig att hinna hem före natten, för på den
tiden låg rövare och lurade i skogarna och
brukade falla över hederligt folk.
Det måtte ha varit sommartid, för skogen var
grön och det doftade av den, och full av levande
röster var den, men det stormade väldigt, så
träden vajade och det gick ett dån uppe i topparna.
Karlen skyndade på allt vad han orkade och
tittade sig ängsligt omkring, men han såg
ingenting, bara tall vid tall, ek vid ek, gran vid gran,
och ingenstans en levande själ utom fåglarna,
som flög mellan stammarna. Men rädd var han,
och än räddare blev han, då han måste förbi
ett kors och genom en bit skog så tät att man
inte såg handen för sig. Just där brukade
rövarna vanligen ligga på lur, och han gjorde
korstecknet och läste en bön högt och sprang
allt vad tygen höll...
Han var just lyckligt och väl kommen ut ur
skogen, hade bara litet småskog och enbuskar att
ta sig igenom, såg redan gröna, vajande åkerfält,
hörde bruset från floden, lärkkvitter, såg folk
som gick bakom plogen, storkar, som drog i flock
bort mot kärren, kände doften från
körsbärs-skogarna, som stod i blom... då rövarna kom
framspringande ur de där yttersta snåren. Tolv
stycken var de och alla med knivar i händerna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
