- Project Runeberg -  Bönderna / 2. Vintern /
99

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

99

Han värjde sig, men i ett nu hade de övermannat
honom, och som han inte ville ge pengarna
godvilligt ifrån sig utan skrek på hjälp, så kastade
de omkull honom på rygg, satte knäna mot hans
bröst och hade just lyft knivarna för att sticka
till... Då, med ens, förstenades de och blev
liggande där med lyfta knivar, vilda i synen,
men utan att röra sig... Och runtom stannade
ock allt annat av i samma nu... Fåglarna
tystnade och blev hängande i luften, floderna
stannade, solen liksom stelnade... vinden dog
bort, träden och säden blev stående på lut
just som blåsten böjt dem, storkarna hade
liksom växt fast vid himlavalvet på sina utbredda
vingar... till och med den plöjande bonden stod
där orörlig med lyftad piska... hela världen var
förstenad. Hur länge det varade vet man inte —
men så ljöd änglasången över världen:

Kristus föds, all jorden bävar.

Allt kom i rörelse igen, men rövarna såg en
varning i undret och släppte bonden, och
tillsammans följde de efter änglarösterna till stallet att
tillbedja den nyfödde, och med dem allt som liv
och anda hade på jorden och i luften.

Alla tyckte det var en förunderlig historia Roch
berättat, och sedan förtaide också Boryna och
smeden allahanda märkvärdiga ting.

Jagustinka, som hela tiden suttit tyst, upplät till
sist också sin mun och sade bittert:

— Ni pratar och pratar och hela vinningen den
är att tiden inte blir er lång. Bevars ja, förr kanske
det var så, att alla möjliga skyddsandar koin
ner ifrån himlen och såg till att den fattige och
förtryckte inte fick förgås. Men varför kommer
det inga numera? Är det mindre fattigdom nu,
mindre bedrövelse och själavånda? Människan är
släppt på jorden som en värnlös fågel, och hökar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Mar 14 20:45:06 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bonderna/2/0103.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free