- Project Runeberg -  Bönderna / 2. Vintern /
100

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

100

och vargar och svält och till sist benrangclsmau
sätter käftarna i’na — och såna där de talar om
barmhärtighet och inbillar de enfaldiga att
frälsningen skall komma. Ja, något kommer väl, men
det blir väl Antikrist och hans sorts rättfärdighet,
och han förbarmar sig väl som höken över
kycklingen.

Roch sprang upp och ropade:

— Häda inte, kvinna, försynda dig inte, lyssna
inte till djävulens ingivelser, för de leder dig till
fördömelse och den eviga elden!

Han sjönk ner på bänken igen, tårar kvävde
hans röst, och han skalv i hela kroppen av helig
fasa och sorg över denna förtappade själ. Då
han något hämtat sig, började han trosvisst
utlägga sanningen och försöka leda henne in på
den rätta vägen.

Och länge, länge talade han och bättre än
prästen i predikstolen.

Witek, som hade blivit djupt tagen av
upplysningen att kreaturen i denna natt hade talets gåva,
kallade under tiden sakta på Jozia, och båda
gingo ut i lagården.

Hand i hand, darrande av rädsla och under
ideliga korstecken smögo de sig in till korna.

De lade sig på knä bredvid den största, som
de tyckte var liksom mor i huset; andedräkten
stockade sig i bröstet på dem, själarna deras
bävade, tårarna trängde dem i ögonen, hjärtana
fylldes av samm.a heliga bävan som i kyrkan,
då monstransen lyftes, men tro och lit hade de
också. Witek lutade sig fram mot kons öra och
viskade:

— Grållan, Grålian!

Inte ordet svarade hon, bara fnös, tuggade,
slängde på mulen och svepte med tungan.

— Det är något med henne så hon inte kan
svara, kanske det är till straff för något.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Mar 14 20:45:06 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bonderna/2/0104.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free