- Project Runeberg -  Bönderna / 2. Vintern /
102

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

102

— Det ringer till herdemässan, vi måste göra
oss i ordning.

Inom ett paternoster voro alla gångna, utom
Jagustinka, som stannade kvar för att vakta huset
och få vara i fred med sin bedrövelse.

Natten var kall, stjärngnistrande och blå.

Klockan ringde alltjämt, drillande som en fågel
kallade den till kyrkan.

Folket var också redan på väg ut ur stugorna.
Här och där strömmade en flod av ljus genom
en vidöppen dörr, här och där blev det mörkt i
fönstren, ibland ljöd en stämma genom mörkret,
en hostning, knarrande steg i snön, ett Guds
fred. Allt talrikare skaror döko fram ur den gråblå
natten, och det började ljuda ett oavbrutet tramp.

Allt vad liv och anda hade drog åstad till
kyrkan, hemma i stugan stannade bara de
urgamla, de sjuka eller lemmalytta.

Redan på långt håll såg man kyrkans
upplysta fönster och de vidöppna portarna, som
också sände ut en flod av ljus, och folket
strömmade in genom dem likt ett rinnande vatten och
fyllde långsamt kyrkans inre, klätt med granar och
tallar, så att det var som om en hel stor skog hade
vuxit upp därinne. Den smög sig kring de vita
väggarna, omkransade altaret, höjde sig ur
bänkarna och nästan nådde taket med sina kronor,
och den vajade och vaggade för trycket av denna
levande flod, och alla andedräkterna kringsvepte
den som en dimma, genom vilken de brinnande
altarljusen lyste helt matt.

Och folket strömmade och strömmade utan
ände...

Ända bort ifrån Rudka kom en hel skara,
skuldra vid skuldra, med tunga och fasta steg,
för det var bjässar till karlar, klädda i mörkblå
långrockar och med hår som lin i färgen. Deras
kvinnfolk, fagra i synen varendaste en, hade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:17:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bonderna/2/0106.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free