- Project Runeberg -  Bönderna / 2. Vintern /
104

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

104

andra från avlägsnare byar, från åtskilliga
nybyggen, från stugor borta i skogen, från
timmer-huggarkojor och från herrgårdar — vern kan
räkna upp dem alla!

Och lite varstans i denna packade massa,
böljande och brusande som en skog, lyste
Lipce-karlarnas vita rockar och deras kvinnors röda
huvuddukar.

Kyrkan var proppfull ända ut i vapenhuset,
och de som kommit sist måste läsa sin bön i
kölden utanför porten.

Prästen trädde in till första mässan, orgeln
började spela, och folket böjde sina huvuden och
föll på knä inför Herrens majestät.

Och nu var det blivet stilla, ingen sjöng, alla
bådo med blickarna häftade på prästen och det
lilla ljuset, som brann högt ovan altaret. Orgeln
spelade dämpat och så innerligen vackert att det
ryste i en, ibland vände prästen sig om, sträckte
upp sina händer och uttalade ett heligt latinskt
ord, och folket suckade och slog sig för bröstet
i fram ruelse.

Sedan, då mässan var slut, steg prästen upp i
predikstolen och höll en lång predikan,
undervisade om denna heliga dagen, varnade för det
onda, dundrade och slog näven i — talade så
ljungande att den ene måste sucka djupt, den
andre slog sig för sitt bröst, en tredje greps av
syndaånger, en fjärde blev eftertänksam och de
som hade vekaste sinnelaget, mest då kvinnfolk,
brast i tårar. Ja, han talade’ med sådan glöd och
så vist att det gick raka vägen till både hjärta
och förstånd, förstår sig på dem som hörde på,
för många hade ju lite svårt att hålla sig vakna
i värmen.

Först före andra mässan, då sinnena hunnit bli
rätt andäktiga, började orgeln åter dåna och
prästen stämde upp:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Mar 14 20:45:06 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bonderna/2/0108.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free