- Project Runeberg -  Bönderna / 2. Vintern /
110

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

110

ljusen... och sedan kommo andra, fjärran
hågkomster... möten med honom, kyssar...
omfamningar ... och det kom en sådan feberhetta,
en sådan vällust över henne, att hela kroppen
spände sig och pressade sig mot kuddarna... och
så hörde hon klart, tydligt: Kom, kom!... och
hon halvt reste sig och liksom gick, gick... smög
genom mörkret under träden... och ångesten
flämtade i henne, ett skri var henne i hälarna,
fasa gapade emot henne ur mörkret.

Och så i en enda kretsgång. Än det och än
det kom över henne, så att hon varken hann sansa
sig eller kunde slita sig loss... Maran var det
säkert som red henne, eller också anfäktade henne
den onde och sökte förleda henne till synd.

Det var redan ljusan dag, då hon steg upp ur
sängen, men hon kände sig alldeles rådbråkad, var
blek, ur alla gängor och blytung i sinnet.

Kylan hade givit sig litet, men det var gråmulet,
ibland föll snö, och ibland blev det ett blåsande
så att trädkronorna vajade och yrsnön virvlade
om dem. Inte dess mindre var det feststämning
över byn, vägarna vimlade av folk, alltemellanåt
kom någon släde åkande, man stod i klungor vid
staketen och språkade eller gick att hälsa på
hos grannas, barnen stojade nere på dammen
som en flock fölungar på bete, och deras skrik
och skrän genljöd över hela byn.

Men Jagna kunde rakt inte känna sig glad. Hon
frös, fastän en munter brasa sprakade på härden,
dovt och avlägset hörde hon allt stimmet omkring
sig och Jozias visor, som skallade genom stugan,
främmande kände hon sig bland de sina, så
främmande att hon såg på dem nästan med
skräck och tyckte sig vara ibland rövare.

Och ofta, ur stånd att stå emot, lyssnade hon
till Anteks heta viskning, som beständigt och
alltjämt lika mäktig ljöd i hennes hjärta.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Mar 14 20:45:06 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bonderna/2/0114.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free