Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
115
Nastka blev ursinnig och gav svar på tal, men
i detta nu trädde Boryna in, och båda tystnade.
— Har ni hört om Magda? Nu har de fått liv
i henne, men Jambrozy säger, att hade det dröjt
ett paternoster till, så hade det varit adjö. Roch
håller ännu på och gnider henne med snö och
häller mjölk i henne, men hon blir nog liggande
länge efter det här.
— Vart skall hon ta vägen då, stackare?
— Kozlows får väl lov att ta henne till sig,
hon är ju släkt med dem.
— Kozlows! De lever själva bara på vad de kan
tjyva åt sig, hur skulle de kunna dra försorg
om henne? Tänk att när det finns så mycket
rikt folk, så många storbönder i byn, så skall ändå
ingen vilja hjälpa henne!
— Visst ja, storbönderna de har bottenlösa
brunnar de, allt regnar ner på dem från himlen,
och de har bara att dela ut åt alla håll. Envar
måtte väl ha nog med egna bekymmer, vad har
en med andras att skaffa? Kanhända att jag skulle
gå och plocka upp folk på landsvägarna och ta
hem dem och ge dem mat och skötsel och
kanske på köpet betala doktorer? Ni är gammal
och börjar visst bli lite larvig.
— Nej, tvungen att hjälpa andra är ju ingen,
det är sant, men människan är väl inget kreatur,
så man kan låta henne ligga och dö i diket.
— Så är och förblir det inrättat i världen, kan
ni ändra det, ni?
— Jag kommer ihåg, att förr i världen, fore
kriget, på herrarnas tid, fanns det ett sjukhus
för de fattiga i byn, det var i det huset där
klockarn nu bor, och jag minns mycket väl, att
bönderna betalte till det.
Boryna blev otålig och ville inte tala mer om
saken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
