Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
117
karlarna, att han brukade få vara inne hos dig.
Antek hörde det och klådde upp honom. Söm
hundarna om en hyn da, så slåss de om dig.
— Ni skulle inte gyckla så där, för det är inte
roligt för mig att höra.
— Fråga ute i byn, om du inte tror mig,
varenda en kommer att säga detsamma. Och jag
påstår ju inte, att Mateusz sa sant, bara att han
sa så där...
— En sån fräck en att ljuga!
— Freda sig för onda tungor den som kan. Inte
ens i graven lämnar de en i fred.
— Det var bra att han gav honom, det var
riktigt bra, jag skulle vilja ge’n jag med, mumlade
hon ursinnigt.
— Ser man på kycklingen — kröker klorna
som en hök!
— En som går och ljuger kunde jag slå ihjäl på
fläcken. Den lögnhalsen!
— Detsamma säger jag till alla, men de vill
inte tro mig och säger allt möjligt om dig.
— När Antek slår dem för munnen blir de väl
tysta.
— He, skall han ge sig i krig med hela världen
för din skull, va? grinade hon elakt.
— Ni är mig just en Judas, ni, går och tisslar
och tasslar och gläder er åt att se vad ont ni
ställer till.
Aldrig i sitt liv hade väl Jagna varit så
ursinnig. På Mateusz var hon så förbittrad att hon
skulle velat rusa åstad och spänna naglarna i
honom. Hon skulle väl inte kunnat bära sin vrede,
hade hon inte haft Antek och hans godhet att
tänka på. Det kom en sådan ömhetskänsla över
henne, en sådan outsäglig tacksamhet för att
han försvarat henne och inte tillåtit att hon
be-ljögs. Men ändå var det som om hon haft eld i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
