- Project Runeberg -  Bönderna / 2. Vintern /
118

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

118

kroppen, och för minsta sak gormade och grälade
hon så hejdlöst på Jozia och Witek att gubben till
sist blev orolig, satte sig bredvid henne, började
stryka henne över kinden och frågade:

— Vad är det åt dig, Jagna, säg?

— Ingenting. Maka på er, skall ni sitta och
hångla så där mittför ögonen på folk!

Hon stötte honom ovänligt ifrån sig.

Fattas bara att den där gubbstuten skall
sitta och klappa en och hålla en om livet, tänkte
hon förbittrat, ty för första gången lade hon
märke till hans ålder, första gången kände hon
motvilja, nästan hat emot honom. Med hemligt,
skadeglatt förakt mönstrade hon honom, ty han
hade verkligen åldrats starkt på sista tiden,
ryggen hade kroknat, han släpade benen och hans
händer darrade.

Den där gubbstuten!

Hon ruskade på sig med en känsla av äckel
och började dess ihärdigare tänka på Antek. Nu
värjde hon sig inte längre mot minnena, flydde
inte för de förledande, ljuva viskningarna.

Dagen var ändlöst, outhärdligt lång.
Oupphörligt gick hon ut, än på förstubron, än i
apelgården och tittade mellan träden utåt fälten. Ibland
lutade hon sig mot apelgårdens risstaket och lät
blicken längtansfull följa vägen, som bakom byn
löpte fram utefter apelgårdar och byggnader, lät
den sväva ut över de snöiga fälten, de mörka
skogarna. Men hon såg ingenting, så helt uppfylld
var hon av den djfipa glädjen över att han
försvarat henne och inte tillåtit att hon skymfades.

Så där skulle han göra med varenda en. Vad
han är stark! tänkte hon ömt. Komme han nu,
så skulle jag inte kunna stå emot honom, nej!

Halmdösen låg strax bredvid, på andra sidan
vägen. Sparvarna kvittrade i den och försvunno
hela flockarna i ett stort hål i halmen. Drängen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Mar 14 20:45:06 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bonderna/2/0122.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free