- Project Runeberg -  Bönderna / 2. Vintern /
119

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

119

ville inte göra sig mödan att klättra upp i toppen,
fastän Boryna sagt till om det, utan tog sina fång
undan för undan nerifrån, ända tills han rivit ett
hål så stort att ett par människor kunde få rum
där.

— Kom bakom halmdösen! Kom! upprepade
hon omedvetet Anteks bön.

Hon skyndade tillbaka in i stugan, ty det
började ringa till vesper, och hon fick plötsligt lust
att ensam gå i kyrkan, i en oklar förhoppning att
hon skulle träffa honom där.

Nej, han var inte i kyrkan, men däremot mötte
hon Hanka vid själva ingången. Hon hälsade och
hejdade handen över vigvattenskärlet för att den
andra skulle få doppa sina fingrar först. Men
Hanka besvarade inte hälsningen och rörde inte
det vigda vattnet, hon gick förbi och gav henne en
blick lik en slungad sten.

Jagna fick tårar i ögonen över skymfen och den
uppenbara hätskheten, men när hon väl satt sig
i bänken, kunde hon inte taga ögonen ifrån det
bleka, utmärglade ansiktet.

— Anteks hustru och så eländig och usel...
å då! for det igenom henne. Men snart glömde
hon Hanka, ty det sjöngs i koret och orgeln
spelade så vackert, så sakta och högtidligt att
hon alldeles försjönk i musiken. Aldrig förr hade
hon känt en sådan frid och andakt i kyrkan,
aldrig. Hon bad inte ens, boken låg ouppslagen,
radbandet hängde orörligt mellan fingrarna, hon
bara suckade och lät blicken sväva från dunklet,
som tätnande föll in genom fönstret, till
helgonbilderna, till ljusens och förgyllningarnas sken
och de knappt skönjbara färgerna, och hennes
själ lyfte sig till andra världar, till tavlornas
himlar och under, till de bortdöende tonernas
och psalmsångens världar, till hänryckningens
saliga frid. Hon förgät hela jorden, mindes inte

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Mar 14 20:45:06 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bonderna/2/0123.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free