- Project Runeberg -  Bönderna / 2. Vintern /
122

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

122

förstun men vände på halva vägen. Hon höll på
att förgås av oro och pina. Kvällen släpade sig
fram trögt och sömnigt, och inom henne växte det
fram en oövervinnlig lust att springa bort till
halmdösen... Men hon kunde inte besluta sig,
hon var rädd att bli sedd, var rädd för synden...
med all sin kraft höll hon sig tillbaka och skälvde
av kvalet, själen tjöt inom henne som en hund
i band, det slet och ryckte i hjärtat, nej, hon
kunde inte, kunde inte... och kanske han redan
stod där och väntade och spejade... kanske
irrade han runt stugan... kanske stod han gömd i
apelgården och kikade in genom fönstren och
såg på henne i detta nu... och bönföll och höll
på att förgås av förtvivlan över att hon inte kom
ut... Nej, hon måste ut, hon härdade inte ut
längre... bara för en enda minut, för att få säga
honom det enda ordet: gå, jag kommer inte, det
är synd... Redan såg hon sig om efter
förklädet, redan gick hon mot dörren... Men något
liksom tog henne om strupen och höll henne fast
på fläcken där hon stod ... Hon tordes inte...
och Jagustinkas ögon följde henne som ett par
vädrande hundar, Nastka tittade också konstigt...
gubben med... Visste de, märkte de något?...
Nej, nej i dag gick hon inte ut...

Till sist övervann hon sig, men då var hon
också så förbi att hon knappt visste till sig längre.
Hon väcktes av att Lapa började skälla utanför.
I stugan var det nästan tomt, Jagustinka satt och
halvsov framför spisen, gubben tittade ut genom
fönstret, ty Lapa skällde allt ilsknare.

Det är säkert Antek, han har tröttnat på att
vänta och... Hon sprang förskräckt upp.

Men det var gubben Klemb, som dök upp i
dörren, följd av en lång rad, som en efter en
stampade snön av fötterna på tröskeln och
långsamt trädde in: Winciorek, halta Grzela, Michal

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:17:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bonderna/2/0126.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free