- Project Runeberg -  Bönderna / 2. Vintern /
129

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

129

inte truga mig på; utan mig beslutar de ändå
ingenting.

Båda tystnade. Jagna nystade, räknade ändarna
och buntade garnet i härvor, gubben släppte vad
han hade för händer, ur stånd att styra sin
otålighet, och började kläda sig för att gå ut. Innan
han var färdig, kom Witek sättande igen.

— Godsherrn är hos mjölnarn, sitter inne i
kammarn åt vägen, och hästarna står på gården.

— Så du ser ut!

— Blåsten vräkte omkull mig i en driva.

— à du har nog legat och tullrat dig med de
andra pojklymlarna.

— Blåsten hade omkull mig...

— Går du och fördärvar dina kläder,
rackar-pojke, så skall jag minsann ge dig och det så du
minns’et.

— När som det är rena sanningen... Det
blåser ju och piskar så en kan inte stå på benen.

— Stå inte där vid spisen och häng! I natt får
du värma dig. Säg åt Pietrek att han börjar
tröska. Du hjälper till och ger dig inte ut och
ränner i byn inte.

— Jaa, jag skall bara bära in lite ved först,
det har matmor sagt till om, mumlade Witek i
ömklig ton, helt dyster för att han inte fick tala
om vad han sett i byn. Han vände sig mot dörren
och visslade på Lapa, men hunden lade sig i
krum och ville inte höra, och han fick gå utan
sällskap.

Boryna gick färdigklädd och vankade i stugan,
rörde om brasan, tittade ut i ladan, spejade genom
fönstret, gick och ställde sig på förstubron, allt
otåligare över att ingen kom.

— Kanske de har glömt... anmärkte Jagna.

— Skulle de glömma mig!

— Ni tror på smeden, och han är då den störste
skojare...

9. — Re y mont, Bönderna. II.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Mar 14 20:45:06 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bonderna/2/0133.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free