- Project Runeberg -  Bönderna / 2. Vintern /
132

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

132

satte sig åter vid rocken, men hon spann inte,
lät bara spolen snurra ett tag då och då för syns
skull, och full av dov oro och nyfikenhet höll
hon ögonen oavvänt häftade på honom. Vad var
det för en, vad ville han, kanske det var någon
överhetsperson, som kom med några förordningar,
för ideligen tittade han i en liten bok... Han
var också klädd nästan som en herreman, i en grå
röck med gröna uppslag, alldeles som jägarna på
herrgården. Men så hade han bondpäls och
bondemössa. Kunde det vara en stolle eller en
kring-vandrare? Eller kanske både det ena och det
andra. Hon funderade och växlade menande
ögonkast ined Witek, som låtsade lägga ved på elden,
men huvudsakligen ägnade sig åt att mönstra
den främmande. Det väckte hans stora förvåning
att denne lockade Lapa till sig.

— Han kan bita er, han är ond, utbrast han.

— Var lugn du, mig biter ingen hund, smålog
främlingen underligt och smekte hunden, som lagt
huvudet i hans knä.

Efter en liten stund kom Jozia, och strax efter
tittade först Wawrzonowa in och sedan några
andra grannar, ty ryktet hade redan spritt sig,
att det satt en främmande inne hos Borynas.

Den okände fortsatte att värma sig utan att
akta på folket, deras viskningar och tal. Då
vattnet var färdigt, tog han fram en liten strut med
te och lade på, tog själv en porslinsmugg från
hyllan och hällde i det kokande vattnet. Alltunder det
han då och då tog sig en mun och knaprade på en
bit socker, började han sedan vandra av och an i
rummet, beskådande helgonbilder och husgeråd,
och ibland stannade han mittpå golvet och såg så
genomträngande på människorna att de blevo
kalla i maggropen.

— Vem har gjort det där? han pekade jpå
världsklotet i taket.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:17:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bonderna/2/0136.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free