- Project Runeberg -  Bönderna / 2. Vintern /
134

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

134

mitt hem långväga ifrån och letar efter en Kuba
i byarna, men ingen har vetat vilken Kuba.

— Jo, Socha, och först i dag har jag fått veta,
att han tjänte hos er och är död.

— De sköt’en, och bloden gick av honom så
han dog... dog! ropade Witek under tårar.

— Var han länge hos er?

— Så långt jag kan minnas tillbaka tjänte han
hos Boryna.

— Det var ju en hygglig karl? frågade han
osäkert.

— Ja, det var han, det kan hela byn intyga,
alla, till och med hans vördighet grät på
begravningen och tog ingenting betalt. Och mig lärde
han bönerna, och att skjuta lärde han mig, som
en far var han för mig, och ibland gav han tnig
en gulden och... Witek brast i storgråt
överväldigad av minnena.

— Och gudfruktig var han och ordentlig och
arbetsam, så själva hans vördighet berömde honom
mer än en gång...

— Ligger han begraven på er kyrkogård?

— Ja, var skulle han annars ligga?

— Jag vet var, jag skall visa. Jambrozy satte
upp ett kors över honom och Roch skrev namnet
på tavlan, så fast graven är översnöad, så hittar
jag och kan visa, ropade Witek.

— Då går vi genast, så att vi hinner dit, innan
det blir för sent på kvällen.

Den okände tog på sig sin fårskinnspäls, men
sedan blev han länge stående mittpå golvet och
stirrade framför sig. Han var redan gammal och
grå, litet böjd och torr som en sticka, ansiktet
var fårat och gråblekt, i högra kinden hade han
en fördjupning — ett gammalt märke efter en
kula, och över ena ögat ett långt, rött ärr. Han
hade lång näsa, tunt, mjukt skägg och mörka,
djupt infallna, lysande ögon. Sin pipa tog han

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:17:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bonderna/2/0138.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free