- Project Runeberg -  Bönderna / 2. Vintern /
137

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

137

— Aja, inte så få. Det är bara storbönderna, som
har gård och grund, de andra har arrenden och
går i dagsverken eller också tar de tjänst.

— Går de ofta och hämtar ved?

— En gång i veckan tillåter herrgårn vem som
vill att komma med en skära, och allt torrt han
då bryter ner och samlar ihop i en säck, det är
hans, men bara gårdsägarna har rätt att komma
med häst och yxa till skogen... Kuba och jag
vi brukade jämt följas åt, och det var åtskilliga
gånger vi vände hem med riktiga stora trän på
lasset... för Kuba han visste hur det skulle
gå till att fälla en ung bok och gömma den under
grenarna, så att skogvaktarn ingenting märkte,
berättade han stolt.

— Låg Kuba länge sjuk? Berätta för mig!

Witek lät förstås inte bedja sig två gånger,

utan berättade allt han visste. Pan Jacek avbröt
honom med frågor, stannade ibland upprörd och
gav till utrop, men gossen begrep inte rätt vad
meningen var och varför han tog vid sig så
där. Sanningen att säga bekymrade han sig inte
heller mycket om det, för han började bli just
som litet kuslig till mods. Det var allt skummare,
och hela kyrkogården låg där som ett svept lik,
och underliga ljud tyckte han sig höra från alla
håll. Han ökade farten och stirrade med
förskrämda ögon efter Kubas kors. Till sist fann
han det, alldeles intill staketet, bredvid de halvt
utplånade stridsmannagravama, vid vilka han hade
bett Alla själars dag.

— Se här är det, här står det skrivet Jakob
Socha, stavade han och förde fingret över de stora,
vita bokstäverna. Roch har skrivit det, och korset
skaffade Jambrozy.

Pan Jacek gav honom två gulden och tillsade
honom att genast gå hem igen.

Pojken satte i väg med en fart, bara en enda

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Mar 14 20:45:06 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bonderna/2/0141.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free