Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
138
gång vände han sig om för att vissla på Lapa och
se efter vad han tog sig till, den där.
— Jesses! Är bror till godsherrn och lägger
sig på knä vid Kubas grav! viskade han häpen.
Men mörkret föll på och de snötyngda träden riste
så hemskt att han satte av i full galopp, tvärsöver
åkrarna. Först i närheten av kyrkan stannade han
för att hämta andan och titta på slantarna, som
han kramade i handen. Hunden hann i detsamma
upp honom, och långsamt följdes de åt hem.
Vid dammen stötte han på Antek, som var på
hemväg från arbetet. Lapa rusade emot honom och
började skälla och tjuta av glädje, och Antek
kunde till sist inte låta bli att smeka honom.
— Snäll hund, rar hund! Varifrån kommer du,
Witek?
Witek berättade allt, men om slantarna sade
han förstås ingenting.
— Du kunde väl titta in till barnen någon gång?
— Jaa då, det skall jag, jag har till och med
gjort en liten vagn åt Pietrus och så en
trollgubbe ...
— Ja, kom med det, där har du en slant, så
att du inte glömmer det.
— Jag skall komma med detsamma, skall bara
se efter att inte husbond har kommit hem.
— Jaså, är han inte hemma? frågade Antek med
låtsad likgiltighet, men helt darrande invärtes.
— Nej, de är allihop på någon sorts stämma hos
mjölnarn, godsherrn är också där.
— Är matmor hemma då ? frågade Antek i lägre
ton.
— Jaa, hon är hemma. Jag skall bara springa
och titta, sen kommer jag med detsamma.
— Ja, kom, kom, mumlade Antek. Han skulle ha
velat fråga ut honom mera, men vågade inte, det
gick folk förbi, och dessutom skulle den dumme
pojken kunnat prata bredvid munnen sedan. Han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
