Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
140
kommit ut ur stian och går och bökar därute i
apelgården.
Men Witek försäkrade, att han motat in alla
grisarna och stängt dörren väl.
Jozia gick tvärsöver och började samman med
Pietrek bära ut skulämbaren till korna, och sedan
kom hon in efter mjölkstävorna.
— Jag skall mjölka själv, vila dig du efter allt
vad du ansträngt dig.
— Skall ni mjölka? Då lämnar ni väl hälften
kvar i juvren igen, bet Jozia till.
— Håll mun på dig, skrek Jagna ursinnig, stack
fötterna i träskorna, skörtade upp kjolen, tog
stä-vorna och gav sig av ut till lagårn.
Kvällen var kommen, blåsten hade upphört,
snön slutat yra, men himlen hängde svart,
stjärnlös, överdragen av stora, tunga moln, en dyster
grådager steg från snön, trött, vemodig stillhet låg
bredd över jorden, inte en röst hördes från byn,
endast bortifrån smedjan till ljöd ett dovt,
avlägset dunk av slagor.
I lagårn var det mörkt och kvavt, korna
sörplade i sig skulorna, slickade botten på ämbaren
och fnyste ibland.
Jagna trevade rätt på mjölkpallen, satte sig hos
den första i raden, torkade av juvret med förklädet,
och med huvudet stött mot kons buk började hon
mjölka.
Det var så tyst att hon tydligt urskilde varje
minsta ljud; mjölken strilade i stävan, från stallet
hördes hästarnas stamp, från stugan nådde henne
Jozias pladdrande röst.
— Där står hon och sladdrar i stället för att
skala potatisen, mumlade hon, men tystnade i
detsamma och började lyss, ty snön knarrade ute
på gården som om någon kommit gående från
höger till, från ladan, långsamt... ibland blev
det tyst — han måtte ha stannat... så började
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
