- Project Runeberg -  Bönderna / 2. Vintern /
142

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

142

få fram ett ord, de hade åtrått varann, men nu
förmådde de inte ens räcka varandra handen.

Kon sörplade i sig skulorna och slog med
svansen, så att den gång efter annan snärtade honom
i ansiktet. Till sist tog han ett stadigt tag om
den, böjde sig än djupare ner och viskade:

— Jag varken äter eller sover eller kan arbeta
och det för din skull, Jagus, för din skull...

— Det är inte lätt för mig heller...

— Har du tänkt på mig någon gång, Jagus,
har du det?

— Kan jag annat än tänka på dig, när du jämt
kommer mig i tankarna, jämt, så jag inte vet
mig någon råd. Är det sanning, att du klådde upp
Mateusz för min skull?

— Ja, det är det. Han ljög på dig, och jag
täppte till munnen på’n, och detsamma kommer
jag att göra med vem som säger ett ord om dig.

Det smällde i stugdörren, och någon kom
springande över gården, rätt mot lagårn. Antek
hann nätt och jämnt rusa in i båset bredvid och
huka sig ner där.

— Jozia har sagt åt mig att hämta
skul-ämbaren, för hon skall göra i ordning svinmaten.

— Tag båda två, tag! fick hon fram.

— Blåsan har ju inte druckit ur än, jag kommer
tillbaka sen.

Witek sprang i väg igen, och återigen smällde
det i stugdörren.

Antek kröp fram från sitt gömställe.

— Han kommer tillbaka, den rackarn... Jag
går bort till halmdösen och väntar där...
Kommer du, Jagus?

— Jag törs inte...

— Åjo, kom, jag skall vänta en timme, ja två,
bara du kommer! bönföll han.

Han närmade sig henne bakifrån, där hon
alltjämt satt bredvid kon, slog armarna hårt om

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Mar 14 20:45:06 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bonderna/2/0146.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free