- Project Runeberg -  Bönderna / 2. Vintern /
143

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

143

hennes bröst, böjde hennes huvud bakåt och
pressade sina läppar mot hennes, så att hon tappade
andan, armarna sjönko och stävan föll i golvet.
Sansen förgick henne, men var led i henne spände
sig, och besinningslöst vilt tryckte hon sin mun
mot hans, de sjönko hän i varann, de göto sig
samman till ett, och en lång, lång stund förblevo
de förenade i denna vilda, medvetslösa kyss.

Slutligen slet han sig lös och sprang hukande
ut ur lagårn.

Också hon sprang upp för att ila efter honom,
men han hade redan som en skugga glidit över
tröskeln och försvunnit i natten. Han var borta,
men hans låga, brännheta viskning ljöd ännu så
stark och så befallande inom henne att hon
undrande såg sig omkring i lagårn... Nej, där fanns
ingen, bara korna som idisslade sitt hö och slängde
med svansarna. Hon tittade ut på gården, vid
tröskeln stod natten med sitt ogenomträngliga
mörker, en tryckande stillhet rådde, några fjärran
hammarslag var enda ljudet... Men han hade
varit här... han hade stått här bredvid henne,
hållit sina armar om henne, kysst henne... Ännu
glödde hennes läppar, ännu lopp det som en eld
igenom henne, och i hjärtat svällde en sådan
lycksalighet att inga ord kunde uttrycka det. Gud,
Gud! Det Var något inom henne som drog och
drev, så att hon i denna stund skulle kunnat
ge sig i väg till världens ände, med honom...
Jantos! skrek hon omedvetet, och först den egna
rösten väckte henne till sans igen. Hon skyndade
på med mjölkningen allt vad hon kunde, men
hon var så förvirrad att hon som oftast letade
efter juvret under frambenen, och så yr hade
lycksaligheten gjort henne att då hon kom ut
i kylan, på återväg in, märkte hon, att hennes
ansikte var vått av tårar. Hon bar in mjölken,
men glömde att sila den, hon sprang tvärsöver,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Mar 14 20:45:06 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bonderna/2/0147.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free